Om frågan ”Varför”? Och motivation för lärande.

16 Jun

Bloggar lite under slutkonferensen för ung kommunikation – Då – Nu – Sen?

Skrev följande inlägg efter en session under gårdagen. Originalets titel är ”Ung evolution”.

Jag smög in på sessionen om 1-1 och vad det innebär för utbildningen. Den del av framställningen som jag var med om finns att höra, och anteckningarna finns att läsa i pencasten nedan. Vi fick höra hur IKT-samordnaren och en av eleverna från Umeå såg på saken, vad de gjort och hur det fungerat. På sida två i mina anteckningar så flyter dock mina tankar iväg. Jag kopplar till en tanke som jag haft ett tag. Jag medger att jag i dessa tankegångar spelar lite djävulens advokat och jag sätter på mig den svarta hatten. Men det beyder inte att tankegångarna är fel.

Vad handlar det då om? Vad är denna unga evolution för något? Snarare handlar det om ung konkurrens, och frågan varför? Varför måste jag lära mig detta? Vi har nog dom flesta av oss som är lärare fått frågan, och säkert också själva ställt den i ett eller annat sammanhang. Det handlar om motivation och vad som motiverar elever till lärande. Simon, eleven från Umeå uttryckte det som att han behövde se nyttan med det han lär sig för att bli motiverad. Han efterlyste ”skarpa case” som lärandet kunde röra sig kring. Det var även tydligt att Simon motiverades av sådant han tyckte var roligt. Jag håller med Simon. Likt Gärdenfors och många andra kognitionsvetare hävdar jag bestämt att en motiverad elev är en lyckosam elev. Men det är nu vi stöter på, eller kommer att stöta på problem. Problemet är att vi som skola endast är en del av elevernas tankesfär. Endast en del av den möjliga intelektuella (eller i vissa fallmindre intelektuella) input som en elev har att välja på. Det vi vill sälja till elevens sinnen är produkter på en konkurrensutsatt marknad. Det vi vill säja är inte heller endast en produkt, utan en produkt i olika skepnad. Med olika ”skal”. Vissa skal är roliga/flashiga och ger en mer omedelbar njutning för sinnena, medans andra behöver man lära sig uppskatta med tiden, men med tiden så uppskattar vi dem desto mer, och de ger möjlighet att befästa mer komplexa kunskapsbyggen. Frågan är – har vi tid och möjlighet att motivera svaret på elevens fråga ”Varför skall jag välja det mindre omedelbart njutbara alternativet?” Det mindre uppenbart roliga alternativet? Håller vi i själva verket på att evolutionera bort, via konkurrens och återkopplingen till de omedelbara resultatens tillfredsställelse, den motivation till lärande som skulle kunna uttryckas som lärande för lärandets egen skull? Lärande enbart för den njutning som förståelsenoch kunskapen ger individens intellekt. Jag vill slåss för att den motivationen till lärande skall överleva, och jag vill jobba för att denna motivation skall kunna smälta samman med de nya sätten att arbeta. Kanske behöver det inte råda någon motsättning? Hur skall vi kunna upprätta ett kontrakt med eleven, och en förståelse för det faktum (för det hävdar jag att det är) att det ibland inte går att svara på frågan – varför? Varför skall jag lära mig detta?

/Mattias Davidsson

Här hittar du pencasten.

Ett svar to “Om frågan ”Varför”? Och motivation för lärande.”

  1. Internetblogg juli 11, 2011 den 11:40 f m #

    Mycket intressant tankeställning. Jag håller med om att lärandet ör lärandets skull är någonting som är mycket trevligt men å andra sidan så vet jag inte hur många elever som tänker likadant

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: